Spottar tandkrämen ur munnen och ser mig i spegeln, där är jag.
Blicken som möter mina ögon påminner mig inte om något särskilt.

Somliga är slående lik sin mor medan andras
likhet till sin far inte går att ta miste.
Jag är bara jag, med gröna ögon, blont hår och en robust figur,
till skillnad från min mor. Hon med de lysande blå, mörka
svall och nätta form, eller min far med de bruna själs-speglarna
som matchar hans bruna hår, tillsammans med smala axlar.
Det finns många barn på BB, kanske
var det någon som märkte mig fel?

Matlagning är stressigt,
ett glas trillar ner på mina tår.
"Helvete!" hörde jag inte fars morrande i bakgrunden?
Lill Babs "Älskade ängel" går på, på radion.
Jag och min mor är de första som flyger ur soffan,
och dansar över golvet till Babs svängiga toner.

Ögonen kan ljuga. Blunda och sanningen lyser skinande klar.
Jag är ingen annans barn.