Under solen.
Livet är ett enda
stort patetiskt horhus
där vi gör övergreppen
på oss själva hela tiden
ont ska det göra att leva
och svårt och krångligt ska vi
dela det som bröder
men ingen ska behöva ta ansvar
för något
inte ens oss själva
men så vaknar vi till ibland
och undrar vad vi håller på med
ser ett fönster
en dörr
går ett steg mot något annat
drömmer om egen tid
en egen plats under solen
dela den med någon som vi känner igen
oss i
känner oss hemma i
men vi bär fortfarande förväntningarna
kan man verkligen förvänta sig något
av kärleken utanför oss
kan man det?
Ärligt talat vi föder för mycket barn
som vi inte tar ansvar för
det är ofta inte ett medvetet val
det är en längtan som ska uppfyllas
av ett barn
stackars barn
människan är en lort
jag med
ett stort jävla ego
som blir varm i hela kroppen
och med ett hjärta som slår av glädje
när man får en ärlig kram
ett vänligt ord
ett vänligt ord kan göra underverk
med en människa
orden har en magisk kraft
orden är en sammanslutning av
personer med ett gemensamt intresse
att få minnas den man är
på en enda plats
den under solen.