Två änglar, två änglar med varsin vinge, möttes vi..
I ett inferno av hopp och förtvivlan..
Hoppet ser jag varje gång jag möter din blick..
Förtvivlan känner jag varje gång jag möter min blick..

Jag letar efter min förlorade vinge, som kom bort för så länge sen..
Den vingen som kan få mig att flyga igen..

Du letar efter din förlorade vinge, som kom bort för så länge sen..
Den vinge som kan få dig att flyga igen..

Jag fann inte min vinge..
Den är borta, och kommer aldrig igen..

Du fann heller inte din vinge, den kommer aldrig igen..

Men jag fann en vän, en kärlek, med värme så stor, med ett hjärta större än jag kunde tro..

Du fann en vän, en kärlek, med värme så stor, med ett hjärta större än du kunde tro..

Två halvbevingade änglar på väg genom livet..

Halta och lytta, och av svårmod så förbytta, att kärleken framför oss är allt för svår att hitta..

Det var inte förlusten av våra vingar som fick oss att falla, det var bara smärtan som gjorde oss oförmögna, att igen öppna våra ögon..

Men vi har två vingar kvar, som tillsammans bildar ett par..
Och en önskan jag har, är att vi ska våga läka, det sår som blev kvar, efter det att våra vingar föll av..

Låt mig få hålla din vinge, du får ju hålla min..

Var inte rädd för att hjälpa mig att flyga, jag kan ju lära dig att flyga!

För trotts allt, fann vi varann, när allt annat försvann..