Dåtiden överger sakta, motstridigt.

Lämnar minnen kvar från slagfält och larm..

Nutiden lovar läkning, frälsning, tröst.

En strimma av hopp.

Att jag i framtiden, om jag ej ger upp.

Får sova i din barm..

Då jag så väl, runt min kropp, behöver din arm..