Har du sett samma
gröna glöd,
som jag?

Känt den plira
i jackans blixtlås?

Vidrört halsen
med sin skärpa?

Den kom från en sjö
och sökte sej mot havet.
Den glimrade på stranden,
påväg mot öknen.
Den jämrade sej på Jorden
och längtade efter Himlen.

Den är all
hemlig kärlek, som
vi blåst liv i,
som slunkit undan, likt
en katt, vars ode
är frihet och vi har
känt en kyla
intill märg och ben, när
den slank ur
våra händer.

En dunst av grön aska
är allt som blev kvar.

Men någonstans brinner grön glöd.