Min kråkvän
han flög till skogs bort
en morgon

jag sitter nu kvar här
en ledning och stolpar
längs vägen
trådar kvarlämnade
av människorna
som inget begriper

jag saknar honom
att tala med
vi satt här
just här
till den dag kom
då han flög
sin kos

som människorna
blev han
till sist

här sitter jag
ännu