Skall denna Ovänlighet,
- rå och sne,
giftigt le, -
vara i all evighet?

Kan jag få ett svar
på vad ont gjort jag har?

Vet ej VARFÖR jag stöter
mej så dant,
kommer på kant
med alla jag möter.

Jämt får JAG ta initiativ, -
- men responsen uteblir!

Alla jävlar verkar spela
sin sociala roll
på annat håll.
Mot mej är de enbart stela.

Och sätter jag mej någonstans,
så går folk någon annanstans-

Usch, de är så oartiga!
Jag får ej svar
på vänligt tilltal, -
- annars är de pratiga.

Det är som om de vill
vara förmer - och vänder ryggen till.

Men nu är det så att jag trots
allt ovett
gillar livet,
är redo att för det slåss!

Mängdens önskan följer jag ej, -
och tänker inte gå och hänga mej!