Du är ditt eget vinterkaos
Din kalla hand
Ditt hala leende
Din isande blick
Av svart is
Oseende, blinda öga
Så föga förväntas du
Knappast vända
hjälpa, stödja
Endast skänka olycka
Föröda
Följ stormen
Känn oss blöda
Insnöade och döda
I en revbensbur
Av köld
Stelfruset tickande
Sprucket klickande
till följd
Av ett kyligt hjärta
Där frosten känns
Brännhet
Och vem vet
Du kanske värmer
Någon annans själ
Med sagor om de stackare
som fryser ihjäl