Jag brukade alltid tro
att det nuvarande är optimalt
Men alltmedan mitt hårfäste träder tillbaka
gör min tro detsamma

Jag saknar sensationen av att gå hem i vinterns kyla
omfamnande det äkta istället för att fly
Jag saknar tiderna då vi skulpterade vår framtid
- Vi använde vår ungdom som modell -

Och de lata sommardagarna, vi pallade äpplen från grannens träd
Brottades på studsmattor och gled över skolgårdens trottoarkanter

Filmerna vi skapade har överträffat sina mål,
De är ej längre enbart underhållning
De är dokumentation av de enklare tiderna
och våra förändringars testamenten

Vart tog dessa tider vägen?
De dog vid våra händer
Men lever kvar i våra hjärtan