Ute på heden
stod vinden
vass; Man kunde
se
gula kattögon
i de sneda buskagen
och glömde
samtidens utsvävningar,
trampade mellan spyorna
från fyllon, som
stuckit vid sidan av
civilisationen,
undrande vad klockan var,
först när mörkret
grumlade sikten.

Andra gånger,
satt man i salonger.
vid glasbord
och viftade bort
flugorna med
solfjädrar,
betryckt
i dunklet
mellan dova väggar
och väntade
på postbudet,
som kunde förmedla
nyheter från
stora vida världen, -
- på liv och död!