På en gata gömd bland hustak
lämnas fotspår i snön
släckta lampor avslöjar natt
jag går raskt, som för att rymma ifrån min meningslösa kväll

tar en cigarett
fyller mina tomma rum med rök
gästerna har gått för länge sen
och ingen har orkat duka av från kafferepet
folk gör inte så längre, inte hos mig
det spelar ändå ingen roll, i mina rum
så kopparna bara står där
samlar damm

Hastiga steg
näthinnan spelar filmer från ikväll
för att låta tankarna få fäste
på något annat än ingenting alls
inget alls
bara damm



Men i en hastig nostalgi
rör du vid min rygg
genom dunet på min jacka
slår hjärtat mig bort härifrån
och så kysser du min hals
precis där klumpen bildas nu
snön faller
fryser till is under natten


Skakad av min dagdröm
vrider jag nyckeln till mitt hem


och hallspegeln
viskar om ett rus
ögonen glänser, vilar lätt på sig själva
jag ser skönhet som varit bortrest men kommit hem
som om jag klär i våra sår


begraver mina hjärtslag i en kylig säng
lakanen har broderade blommor men de har vissnat
jag blundar hårt tills natten är förbi

och jag vaknar med att allt är glömt
glömt
glömt
glömt

allt





Men tänk om jag hade vetat
om jag bara hade vetat
att av min kyliga utandning
från en gata gömd bland hustak
väcktes du ur din sömn

och efter försök att somna om
satte du dig i fönstret
tog en cigarett
snön låg tät på marken
och innan du fixerade din tanke vid något annat
kände du min hand mot din bröstkorg
rörde du vid min rygg
mindes du allt
allt
allt
allt




som om vår saknad letat upp varandra i natten
klätt av varandras sår