Att samlas och träffas kring en högtid är okej, men att folk dör på vägen till eller från ett firande känns inte okej alls. Att ge någon något av fri vilja, det känns okej. Men att känna sig tvingad att ge och att tvinga någon att känna tacksamhet, det känns alldeles åt skogen. Att ge någon något och göra det för att det känns roligt, det är okej. Men att påtvingas en konsumtion av onödiga leksaker, det känns bara bedrövligt. Alla skall tvinga varandra att känna tacksamhet, när det man vill kunna ge och ta emot är kärleken till varandra och varandras väl. Att gå i skolan borde inte heta skolplikt, utan skolrätt. Vi har rätt att gå i skolan, samtidigt kallar vi det plikt och bestraffar dem som inte kommer i tid eller alls dyker upp på lektionerna. Att inte komma beror på att man inte fått lära sig varför man går i skolan eller att respektera sina rättigheter och därmed också sina skyldigheter. Med rättigheter följer skyldigheter och ansvar. Jag tänker kring det här med julklappshysterin och konsumtionstvånget att man lär barn att ha förväntningar, men utan ansvar. Den bästa julklappen är ens egen närvaro i andras liv och sitt sätt att visa kärlek, omsorg och vänlighet. I övrigt anser jag att man bara skall ge klappar om man själv vill och att julklappen kommer till god användning, som exempelvis ett par sköna vantar. Om det nu är så att vi verkligen firar jul på grund av någon som dog för mer än två tusen år sedan och han skulle ha dött för våra synders skull, då anser jag att då måste julen vara något vi fått för våra synders skull. Men eftersom jag själv ligger relativt lågt med mina synder så ligger jag rätt lågt med julklappsraseriet också. Jag vet inte riktigt vad en alternativ jul är, om det kanske är det man tänker på när det kommer till hemlösa människor. Människor som mer eller mindre ofrivilligt saknar familj, hem, vänner eller livets goda på andra sätt. Människor som saknar någon att älska och bli älskad av. Att få älska andra och bli älskad i sin tur, det är inte någon som helst synd i det. Jag vet inte riktigt vad synd är heller, utöver att göra så dåligt ifrån sig att man skadar andra. Att skita i att ge julklappar ingen eller få vill ha, det kan inte vara något dåligt. Då slipper de där som inte får några grejor känna falsk tacksamhet. Det tråkiga är förstås att jag gillar att ge saker till folk, men jag är inte lika bra på att ta emot.
- Vad fan är det här för något? Om du ändå skall ge mig något kan du väl ge mig något jag har behov av? Jag behöver inte någon ny mobil, nalle, napp. Den här skiten kan du väl skänka till någon som behöver den? Och vad fan är det här? Ett kuvert med en trisslott, en ask choklad och litet plockgodis. Här, ta tillbaka skiten och sätt dig istället vid julbordet. Var en glad prick och ät tills du spyr!
Det här är några av de reflektioner som drabbar mig varje gång det kommer till att delta i en fest någon av misstag skickat mig inbjudningskort till. Jag kan inte hantera uppmärksamheten och det gäng av skyldigheter som följer i kölvattnet av att fira de här jävla helgerna. Medan folk fryser ihjäl i något soprum eller under en bro. Tänk också på alla ekonomiska skulder folk skaffar sig för att köpa sig fria från att känna skuld. Det är ingenting annat än total galenskap. Kalla mig gärna galen. Jag har en skuld jag måste betala på hela mitt liv, den att jag alls blivit född till det här jäkla tjuvsamhället där alla skall tänka på varandra men istället mest tänker på sig själva och roffar åt sig. Nej, inte sådana som du och jag, utan de av de förtroendevalda som missbrukar makten istället för att bara bruka den. Göra vad de har betalt för att göra. Ungefär som att sopa gatorna rena från smuts och skit. Tacksamhet suger om den är påtvingad. Ja, det var väl allt för den här gången, Gösta, jag lovar att skriva till dig igen nästa gång jag känner mig på brevskrivarhumör och vill ge dig en tankeställare snarare än en sup.

Vänliga hälsningar från

(oläslig namnteckning)