Hans öga, gult
i skymningslandet.
Långsamma timmar
förde oss samman.

I djupet
av natten hördes
våra blå viskningar.

Ljudet av Havet
brusande, nära.

Inget kunde störa
och jag var trygg,
en stund,
i hans famn.

Men horisonter
skilde oss åt
och när jag vaknade
fanns bara minnet
av honom, kvar!