Likt en briserad bomb
ligger jag tyst bortvänd.
Glömd musik vars ekon blir allt svagare. 

Berättaren som är innan början av allt och intet
viskar fuktiga ord över tystnaden.
Bevattnar myllan och andas. 

Skott letar sig fram uppåt för att höra
vad Berättaren vill säga i vinden:
”Jag älskar er, jag älskar dig”. 

När väl allt sagts ligger Berättaren tigande
där bredvid och gläds
över människan som föds.