Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

livstyngd


Att inte kunna röra sig
eller kunna se rakt

att känna paniken växa
medans benen blir allt tyngre

att frysa in i märgen
och inte orka mer

då finns inget annat val
än att sluta ögonen

slumra in
och aldrig vakna mer


Fri vers av Tessan84
Läst 351 gånger
Publicerad 2006-02-19 00:45



Bookmark and Share

  Moa Iller
Du beskriver så rätt hur det känns under de perioder i livet när det är som värst. När man blir ratad av den man älskar, eller när en närstående dör. När man rasat ner i svarta hålet och inte ser nåt ljus någonstans.

Men jag blir lite rädd över slutet... det kommer en dag när man börjar klättra sakta upp ur svarta hålet igen även om det inte känns så under den tid som din dikt beskriver. Aldrig vakna mer... låter tröstlöst. Men det är förvisso så man känner. Känslan är så bra i din dikt.
2006-03-08

    ej medlem längre
En text som utstrålar enorm utmattning,
bra förmedlat och beskrivet
2006-02-19

  Smultris
*skitbra*
*Ångestfyllt*
*snyggt*
2006-02-19

  Daniel_78 VIP
Visst finns det alltid ett val att gå vidare,
även om att blunda för alltid ibland är
lockande.

Jag har svårt för upprepningar, så det jag ser när
jag läser är, även om det nu blir ett bra flyt i slutet,

och inte orka mer
samt
och aldrig vakna mer

det är väl inte hela världen, men min tanke
som förslag kanske man kan skriva

och inte orka le
samt
och aldrig vakna mer
2006-02-19

  DanSan
Ja fy *F* denna sketna ångest
som bara bryter ner, ger ingen näring!
Den bara tar och förbrukar!!!
Mycket välskrivet, mycket bra helhet!
Ja, det kan bara bli en Femma 5 *****
MVH Dan Cederholm
2006-02-19
  > Nästa text
< Föregående

Tessan84
Tessan84

Mina favoriter
*insikt*
Ashes to ashes