Skog, jag ser dig
och ibland, en eldstad



Jag är så långt borta
i mörker och kyla
att ljushålen efter
er, människor
måste fångas
bli till spår och värme



Skog, jag ser dig
och ibland, en smed



Jag är så nära
i ljus och skugga
att slagen mot
era städ, doftar naket
blir till gestalter
av luft och metall


Skog, jag ser dig
och ibland

en människa