Jag kom in
från ändlösa vidder.
Detta var en punkt
i den verkliga mitten.

Istappar hängde ned,
snön stod hög, utanför.

Runt stugan fanns det
ett upptrampat spår
från tusende kliv.

Jag förstod att jag måste fortsätta
vid soluppgången.

Sedan, minns jag ej vad som hände.