Texten är illustrerad. Inte för att ge dig en bild av verkligheten. Du har redan en bild av verkligheten. Eller rättare sagt, du har hela serier av bilder av verkligheten. De kan även kallas för fragment. De är till för att söka lägga delar av det pussel du upplever av verkligheten. Bilden finns där för att du skall kunna referera till den ungefär som du refererar till det mesta annat i verkligheten. Att det är jag som tagit bilden med min kamera spelar mindre roll. Det är vad du själv upplever då du betraktar bilden, som betyder något. Vid ett första kastat getöga ser den kanske inte mycket ut för världen. Den föreställer en bit mark, kanske en asfalterad parkväg, några träd, gräs och stenar.*
Det är först då du betraktar den en stund, om du alls bryr dig om att göra just det, som du märker att du kan tänka dig att relatera till den. Det är som om du varit där. Inte just då bilden blev tagen, men någon gång eller vid några tillfällen i livet. Det var en sådan där dag, det var sommar och koskit i hagen. Nu efteråt, eftersom det är bra så många år sedan är det som en scen i en film på teve. Det är som om den där biten av naturlig verklighet skulle ha kunnat spelas in i en studio. Det är en vindstilla bild, solen skiner visserligen och det är hyggligt varmt. Men det är otvivelaktigt en stillbild och du befinner dig utanför den, du är en iakttagare utifrån och som sådan kan du aldrig finnas med i bilden. Du kommer alltid att ha en större egen föreställning om bilden och bilder av verkligheten, än att du delar upplevelsen med andra. Annars är upplevelsen av verkligheten ofta just den att du delar den hyggligt med andra.


*Träd, gräs och stenar var en halvljummen svensk popgrupp på sjuttiotalet.