jag minns inte längre när vi senast sågs, jag har slutat att räkna dagarna
det som förut var min drivkraft spelar längre inte någon roll,
jag har inte glömt dig än men våra minnen har suddats ut
för två månader sedan såg jag aldrig ett slut mellan oss
jag såg ingen framtid utan dig, idag har jag glömt varför
jag kämpade så länge som jag gjorde, jag borde släpt taget
redan då. jag var hela tiden underlägsen brevid dig,
du hade alltid svar på tal och trotts att jag visste alla svar
på mina frågor så blundade jag för det, jag var inte stark
nog att öppna ögonen i en bländande verklighet.
du tog sönder mig men jag vill tacka dig för det,
vi är inte av samma art du och jag, jag är så mycket bättre.
av alla dem dagar vi spenderat ihop så är det få som jag
idag kan minnas att jag var lycklig. allt det ont du gjort mig
har präglat mina minnen och vägt över allt det vackra.
en vän frågade mig hur det är möjligt att jag kan gå vidare så
enkelt och hur jag kan se så mörkt på det ljusa vi haft,
för mig är det enkel mattematik, det har vart långt ifrån enkelt
det är som att räkna ekvationer i 2 år och helt plötsligt
måste du addera för att sedan multiplicera och plötsligt
är du fast och vet inte vart du skall börja, alla plus
på ditt papper blir plötsligt minus och siffrorna är en enda röra.
jag vill också tillägga att jag aldrig har varit bra på mattematik.
det vi delade var oerhört vackert, vi var så sårbara och fragila
men endå var det kryddigt och orden räckte aldrig till
men en dag när jag vaknade upp så fick jag plötsligt svårt att andas
jag låg där brevid dig och du var så vacker där du låg,
den morgonen kysste du mig med tomhet i din blick
den morgonen sa du att du älskade mig men din tonart
saknade kärlek, den morgonen såg jag rakt igenom dig och det
var inte mitt ansikte på din ögonhinna. den morgonen sa mitt huvud
att det var dags att gå men mitt hjärta ville stanna. 3 dagar senare
och mina väskor stod packade, jag undrar om du någonsin förstod då
att jag aldrig mer skulle komma tillbaka?
hur säger man farväl till någon man älskar?
jag såg dig häromdagen tilsammans med en vän och jag
kan inte hjälpa att jag undrar hur det känns.
dina ögon var kalla men ditt minspel sa mer,
du kanske undrar över mig?
och till er som undrar hur det känns att möta den person du gett ditt
hjärta med någon annan, så kändes det okej. no hard feelings,
jag är glad att det går bra för dig och jag blir lycklig när du ler,
för så länge det är någon annan vid din sida och inte jag
så är jag nöjd, vi hade ingen framtid ihop
jag har en framtidsvision och i den har du aldrig fått plats,
ditt alterego har alltid varit för stort för att platsa in
i min spontana lilla värld.
jag vill passa på att tacka dig för att du hjälpte mig
hitta miig själv när jag var vilsen, att du gjorde mig till en
bättre person, att du fick mig att stå de gånger min kropp inte bar,
att du trotts allt fick mig må väldigt bra,
när jag var med dig var jag lycklig, men nu när jag är utan dig är jag stark.