Två personer med varsin semla och kopp hett på ett café någonstans i huvudstaden. Det är två pedantiska personer. De lägger upp sina servetter i sina knän, de ordnar med koppar, glas och andra tillbehör som två prudentliga damer i en tecknad filmserie med Pippa Långsamt eller vad hon nu heter i den mer hutlösa vuxenversionen, vilken behållit det mesta av originalet men gör karikatyr på resten. Dessa två cafégäster är karikatyrer på resten av mera verkligheten runt omkring. Det är två unga kvinnor i cirka nitton och tjugoett årsåldern. De säger ingenting till varandra på en bra stund, inte hellre hör man annars nog så bekanta ljud som hostningar, harklingar, nysningar, kvävda nysningar eller prat i någon sorts telefon. Ingen av dem sitter och mumlar för sig själv heller. Inte ens ett lätt skrapande med skorna eller omrörning med sked i en kopp hörs. Runt omkring dem är det annars ett visst mummel, stoj, barnskrik och så vidare. Ljud från gatan tränger som vanligt in i deras och andra cafégästers verklighet. Plötsligt säger den ena (Jag väljer här att kalla henne för Pia Margaretha Nilsson, två trappor över gården på Pipersgatan fyra i huvudstaden) till sin väninna (här benämnd som Ulrika Evelyn Karlsdotter-Johansson) vilken höjer något blicken och därmed även huvudet till tecken på att hon behagar lyssna. Replikutbytet böljar fram och tillbaka över bordet som ett slags slöjor av stilla förtunnande rök från en eller möjligen fler rökverk med tobak i, tända med något fint och utsökt plån från Paris eller New Jersey i staten Njou Yourk, med viss reservation av uttalet. (Här vill en viss läsare anmärka på att Paris faktiskt är beläget antingen i Frankrike eller möjligen i Texas, Virginia eller möjligen i en annan dimension, exempelvis den nionde eller elfte) Det skulle kunna vara en helt underbar slöjdans om den blott utförts av älvor på ängen intill den där omtalade sjön i sagan. (Eller så handlar det om misstanken om grå starr) I vilket fall som helst är det ett samtal av viss vikt för rikets säkerhet.
- Du Evelyn...
- Fan, människa, du vet hur jag hatar det där namnet.
- Jovisst, men i alla fall.
- Ja, vad faan är det som är så viktigt att du...
- Det här med Korea, vad...
- Du meanar Nor...
- Precis. Det där satans landet med sin galna ledare.
- Med sina jasägare till uppbackare.
- Precis. Det är ju rent för jävligt att de håller på med de där provborrningarna i luften och jordskorpan. Förväntar de sig att skiten skall förvandla jorden till guld eller?
- Du tycker det är slöseri med resurser. Eftersom folket svälter. Inte dem de visar upp i teve, men resten.
- Ja, just det. Världen visar upp sin avsky och det med rätta.
- Hör du, sakta i backarna nu, vad.
- Vad? Vad faan menar du med det. Håller du på diktatorn eller?
- Jag menar bara att när den så kallade världsopinionen protesterar mot de där sprängningarna och vapenskramlet så talar de ju i nattmössan.
- Och vad faan meanar du med det?
(Här blir en läsare sugen på att läsa på en smula om det gamla hederliga brittiska kolonialväldet, genom att läsa någon gammal Bigglesbok)
- Jo, alltså. Som de där supermakterna uttrycker sig. De har ju själva provat på den där gamla leken med vapenskrammel, provsprängningar och förtryck av massorna. Det är nu bara en i raden som själva leker samma gamla lek. Då skiter Nato i byxorna och tror på att det skall bryta ut världskrig eller gillar bara inte att bli påminda om sina egna skurkstreck.
- Vad är det nu för skit du pratar.
- Ingen skit alls. Om du bara haft för vana att läsa morgontidningen någon gång ibland istället för att leka med vad du nu leker med på morgnarna så skulle du också känna till något om världen och världshitsorien.
- De där morgontidningarna står det en massa vinklad skit i. Det vet du lika väl som jag.
- Jo. Men vad jag menar är att deras argument inte håller. Ta bara den här svenske gossen som har eller hade sina påsar i Lundin oil och så vidare.
- Vad är det med honom? Skall han väljas till Sveriges mest klädda man eller årets sexbomb?
- Om det vore så väl ändå. Han är moderat och de har fan i mig aldrig brytt sig om ifall folket svälter eller något annat för honom lika ointressant. Kapitalister bryr sig bara om att pöbeln konsumerar, arbetar och kanske även skickar varandra några meter under jord då och då, helgerna inräknade.
- Jag känner en sosse som sadlat om till moderat.
- Jaså, det var ju intressant.
- Ja, du är ju så jävla intressant själv. Du med dina pressinformationer.
- Så är det i vilket fall. De kommer med argument de själva inte tror ett dugg på.
Det är bara på papperet, om ens där som formuleringarna sitter. Det är bara bludder för folket. För att låta som om de verkligen bryr sig.
- Fan vad du vet mycket.
- Ja, man får ju inte gå på precis vad som helst.
- Men hur skulle de argumentera då, menar du?
- Inte med det bludder de argumenterar nu.
- Nej, du har sagt det. Men kom med något nytt då?
- Hur tänker du själv? Att det är okej att köra med samma argument som deras motståndare, kapitalisternas motståndare, använt om dem själva under hela den tid som de koloniserat världen och fortfarande gör.
- Nej, det verkar ju...
- Jo, det är ju det jag säger.
- Men så kom till saken då.
- Jag vet faktiskt inte. Men jag tänker på att uesa exempelvis lägger ner en jäkla massa pengar på sin militära budget och låter folket mer eller mindre svälta. Den amerikanska drömmen når ju knappast ut till alla, eller hur? De flesta lever ett miserabelt liv. Bland annat för att de inte har råd med allt det som medelklassen och överklassen har råd med. Varför måste de satsa så ini helvete mycket pengar på militären tror du?
- Jag vet inte, det är som en slags finansbubbla eller ett sådant där pyramidspel. De har investerat för mycket för att kunna dra ner nu plötsligt.
- Det har de säkert. Men anledningen är att de måste skydda sig mot alla som de gjort sig ovän med i sitt monopolspelande med världen. Skulden måste på något vis betalas. Skulden till resten av världen, men främst till den egna befolkningen.
Stå där i rampljuset och snacka om att andra länder satsar på militären och låta folket svälta, det är att kasta sten fast man själv bor i glashus.
- Du, nu vill jag inte lyssna på det här tjafset längre. Jag känner hur det drar i köpnerven. Jag vill göra stan osäker idag. Låt oss gå ut och shoppa loss, bruden.
- Brud för dig vad? Men man kanske skulle ut på jakt. Idag varuhusen. Imorgon krogen.
- Nu snackar du så en annan begriper.
- Vem betalar?
- Menar du semlorna och...
- Precis. Inte fan tänker jag betala för din jävla shoppingrunda inte.
- Okej, jag pröjsar. Men då får du allt bjuda mig på en underbar drink i morgon.
- Äh, det hittar vi några desperata grabbar som gör.
Här slutar inte deras liv, men väl den här fruktansvärda historien. För påhittaren måste gå och knyta sig. Dä ä hög tid för det, gossar och töser.