I.
Glaskroppen tar emot allt
som strömmar in, fördelar
som i en dröm. Vakenblicken

flackar. Gräset låter sig ses.
Till och med vassarna står
stilla i exponeringsögonblicket.

Lindansaren och lindanserskan
möts högt över vardagen i en
kyss som försonar. Lekande lätt 

över avgrunden. Dagens rätt
serveras slumpvis i staden. De
sovande kommer att väckas.

Lampans ljus faller ur kupan
ner på trampade snön. Vill inte
dölja det redan uppenbarade.

II.
Lillasyster! Kliv upp på monstret,
bemästra, underkuva plågoandarna.
Den där glöden har falnat, lågan

fladdrar som en flugvinge. Som om
höll den sig fast vid veken. Griper.
Alligatorn stirrar och väntar. Tiden.

III.
Han gillade liksom idén om sig själv,
själva sinnebilden för makt. Stringent
linjerat följer han ordens ström. Ned-

stigandet sker vanligtvis villkorslöst.
Striden på fältet har tystnat och gått
hem till sitt. Kvar därute är gastarna,

de som dog och inte hann lämna
platsen innan historiens kistlock slog
igen. Slamret av vapen lade sig lydigt.

Hundar slickar i sig blodet. Pälsen
färgas röd röd röd röd röd. Skatorna
rökhostar i björkarna. Delar minnen

från andra strider, rökhostar, röd röd,
andra tiders fältslag, röd röd röd,
rökhostar röda minnen i björkarna.