Sägs att verklighet  överträffar dikt, men det  finns  prov
på att dikt  äger potentiell  förmåga  överträffa  den  och
jag  överväger   med   giftpenna   och   blodstänk   återge
några sådana  exempel, det torraste  krutet är ännu  inte
använt så jag tror  mig  om  att någon  gång  i  framtiden 
vara  i  skick   att  avfyra  några  stjärnsmällare  som   en
väckelsepredikant i helvetet.
Det är en mycket  gammal poet, som  har  funnits  innan
 stjärnorna  fanns,  för hans  revolt   går genom genernas
arvsanlag där de  är på  spaning  efter  en  tid  som " inte" 
flytt och detta skrivs detta för de döda hjältarna, solitära,
oförstådda,  missförstådda,   missbrukade,  ohörda  hjält-
arna, alla  dessa  vars  röster  tystats, överkörts, mörkats.
manipulerats,hjärntvättats levande  begravda  och karak-
tärsmördade  av  falska  rykten,  för  intellektuellt  sanna
och med farligt öppna  hjärtan  som  barns  bland  hyster-
iska flockens masspsykoser,marginaliserade socialt  som
persona non grata och fredlösa för ett civiliserat  samhäll-
es upprätthållande  av en slags " Point du honeur" vilken
det knappast  kan  tillräkna  sig  en  förtjänst  av  och  jag
skulle vilja sitta här på detta cafe  med  min  espresso, en
Le monde,ett anteckningsblock, ett paket Gaulouis, ifred
för mig själv  och  lösa  världsproblemen, för själv har jag
inte ett enda problem  om nu  inte  världen  i  sig  själv ut-
gör ett problem för mig och kvinnor,de tråkar ut mig med
sina suckar, jämmer  och  gråt, trösta mig  här och krama
mig där, inte  undra  på att  man  blir  trött,  jag  sökte  en
kvinnas själ och hjärta men fick endast hennes fitta.
Försjunken i filosofiska illusioner försummas familj,vänn-
er, och social status,utan en tanke på anseende,karriär,för-
lorad in i en" Spleen et ideale" en  melankolins mjältsjuka.
Medan  jag   levde  bland  människorna  och  beblandades
med dom i deras  tyckanden, göranden och  låtanden  höll
jag på att bli  som  dom  och  förlora  inte  bara  förståndet
utan även mig själv så nu är rykten och förtal  min arvedel
stängt  överallt  en diktare  i  exil, en  främling med hjärtat  
inneslutet i ett brev till en oälskad som längtar sig till döds
efter en likasinnad som ett dött barn inlindad genom tusen
smutsiga  lögner och lömska intriger men som stolt bär sitt  
bespottade och tårbedränkta  kors i sin  melankoliska miss-
antropi  som  kommen  från  en  annan planet  försvunnen  
in  i  en  annan  galax av  stoiska  dagdrömmars  ataraxi  så
varför bemöda sig i den här världen som är fördömd av sig
själv i sin dårskaps intelektuella lögnväv när man hittat sin
idealplats i sin egen introverta trädgårds  paradis i harmon-
isk  väntan  på  den  oändliga  evighetens  kryssning  bland
molekylers  atomer  i en resa  utan  ände, mål  och  mening.
Han är en mycket gammal poet,och har funnits innan stjär-
norna fanns. han är  en  mycket  härdad  poet, och  odödlig,
hans poetblod återfinns hos envar av er, han har skrivit att
allt som han är, är alla och alltet i en och  samma atom, där
en poets själ aldrig kan dö, den finns  bevarad i poesins uni-
versiella oändliga evighet.

                                                       *