Som het, rykande hud breddes jag över nakna gator
i Sveriges alla städer.

Förakta mig ej.
Jag är en slav,
tålmodig, tjänande.

Det hetaste, vildaste regn
tvättar mig inte vit,
men har ni sett min skönhet
i regn om kvällen.

Blankt blänkandes ljus.
Kastade ljus från bilar,
Glimmrande röda ljus.
Har ni sett dem över
Kungsledens nattliga bevis.

Jag känner den snabba döden
och den trötta kärleken,
jag vet den hemlöses tankar
och hör vad dem levande
sagta söker överleva
kring trista vardagsmorgnar.

Förakta mig ej.
Jag är gatans svarta hud
under era bilhjul,
under era skor.
Jag är det väntande mörkret under
era svårt larmande dagar,
i en hemlighet varje dag i veckan.


/ H.C.B