Vid Samma jävla perrong.
Väntar på samma försenade tåg mot bättre tider.
Samma vind knuffar ner mig på spåret.

En sekund senare står jag där knädjupt i bläck.
Jag ser tåget närma sig med ångest och längtan.
Jag försöker fly, men jag är som fastgjuten i denna sörja.

Två sekunder senare sitter jag på mitt tåg,
känslomässigt mördad.
En kvinna passerar. Hon var klädd som lyckan själv.
Hur känner jag henne?

Tre sekunder senare vaknar jag mellan hennes bleka ben.
Hittar du det du söker?
En kör brister ut i skratt i samma stund som hon smälter bort.

Fyra sekunder och jag har tappat kontroll.
En skönhet tar mig i kragen.
Kysser mina spruckna läppar
Och slänger mig till marken.

Fem sekunder och jag får en anledning.
En anledning att inte frukta avståndet.
Frukta murarna längs vägen till jävla Paris.

Sex sekunder och jag inser att inget kramar dig som en bläckfisk
och inget sår är så tydligt,
som när det läcker bläck.

SJu sekunder har passerat i själen när du står framför mig.
Framför mig med dina åtta hjärtan.
Sanningen droppar och bildar ett kryss.
Du ler och besvarar sanningen med en kyss.

Sekunder var timmar
jag vaknar upp
mitt i den kolsvarta natten och allt var helt
tyst.

Åtta sekunder för drömmar, åtta timmar för vila.
Åtta armar för omfamning, åtta misstag för synder.
En liggande åtta för kärleken.