Luften vibrerar
där jag rusar fram
ivrigt sökande
den väg jag lärt
som till himlen ska bära

vidare vidare
längre längre
bort
bara bort
från allt som är
värt att lära

vem vill stanna upp
se tiggaren
ge något mer
än den skärv
vi kastar ner
för att skydda oss själva

vem besöker den sjuke
som ligger där
ensam och övergiven
på något hem
som inte får kosta
eller finnas där vi bor

nej vi jagar
har löst vår licens
genom studier
diplom
och våra skulder

så nu får de andra
minsann
betala tillbaka
vår skuld
vi som oskyldiga
äro

så jag rusar på
blundar
vägrar se
lyssna
eller förstå

att livet jag rusar förbi
är allt som sker
nu som då
eller sen

stannar upp av insikten
tar mig för pannan
sen rusar jag vidare
igen