Skrattar bäst den som skrattar sist.
Man kan kalla mig den vita blatten om natten i trakten visst!

Det tog ett tag att förstå,
Å fatta bättre än så,
kan nån förstå,
regeringens sår,
Å det man i gränden får.

Att vara svensk i förorten,
beväpnad ut från porten,
För å slippa alla slag ropen.
Här där man till och med,med sin egen färg e fel,
är inte lika lätt som för alla er,
som inte är född svensk,
Har fan nått min gräns.


Är det så här det ska va,
att som ung svensk idag,
Behöva skämmas för sin egen ras.


Att våra barn skäms,
är otäckt och hämskt,
vad har hänt...?
Lampan e släckt TÄND!!!

Och nu bryter man lagen,
med BLÅ gula färgen.
Som ett slag i magen,
I de"SÅ fula"Sverige´.
Så regeringen,
vad var meningen,
med Invaderingen.

Och allt ni bestämt,
Ni har gått över den GRÄNS,
Som faktiskt finns i ett hem!

sätt er ner och lyssna,
på alla som klagar,
Som vart i de tysta,
I alla dessa dagar.

På alla dom som ,
a talar om.

I varje hood man går som vit,
säger blickar som tittar,
på en med flit,ta ditt shit och stick,
och kom inte hit!
INGET ÄR SIG LÄNGRE LIKT......