Ser tillbaka på
hur vi gick
på sommarängen
och plockade blommor

innan vi dog,.
Vi satt i plaststolar
och drack grönt thé
och åt muffins

och spanade upp mot
himlen, där de grå
molnen kunde dölja
stridsplan på väg...

Vi ringde till
Försäkringskassan
och sjukanmälde oss
när vi ej orkade mer.

Gullebrand lyste
upp min väg,
gång på gång, -
- som ett tecken:

Var han Tiden,
själv? Som plöjde
igenom massiv
evighet?

Vi hälsade på
våra gamla föräldrar
på långvården
och tänkte på

allt som hänt
och undrade när
vi skulle komma
till vägs ände.