Känslor kommer och går och det är inget vi kan förutspå, det är som att de har legat där och väntat i hundratals år på att få komma och slå hål, känslan påminner om stinget från en sylvass nål som tränger in mellan nagel och tå men vist det behöver absolut inte vara så det kan lika gärna vara goda känslor som istället får hjärtat att slå, slå som vid värmen av det man saknat i alla dessa år.

Men vad gör man när värmen försvinner men man fortfarande känner hur den brinner och fastän man kan känna den så kommer man aldrig mer få hålla den. Men med tiden trots de sårade minnena kommer vi alltid finna det, inte den samma men förhoppningsvis den sanna.

Känslor är en lek, att lära sig leken är ingen konst men att förstå leken är ett mysterium precis som livets framgång.

Känslor är som en sång som saknar förstånd för om man förstår dem har man funnit den gyllene tråden.