Om jag kunde dig skydda
från allt som är kring,
genom bygga en hydda
där du ej känner nånting.

Den hyddan ska vara
din tryggaste hamn,
och allt kan du klara
när sluts i min famn.

Där jag sluter dig in
när som sorgen är stor,
men den sorg som är din
och som inom dig bor

vill inte ge vika,
trots tröstande famn.
Ditt inre som skrika
Den saknades namn.

Om jag kunde dig skydda
från de mörka som hänt,
skulle skräcknätter flydda
aldrig någonsin hänt.

Men handfallen stå
jag vid marverklig bädd,
utan hopp om att få
dig att inte va rädd.