Herren sänder
från ett stall,
till världens länder,
mörkrets fall!

Urtidssibylla
ser genom tiden
mänskorna krylla
fram emot striden.

Det djupa under
en jungfru rört. -
i dån och dunder,
- så oerhört!

Tiden sliter sig loss
från nåt gammalt, efterblivet.
Så får vi lära oss
att aldrig mer glömma LIVET!