Isen är äntligen borta
framför mig blottar sig
öppet mörkt vatten

Vinden är stilla ändå
känns det som något
vidrör mitt hår

Kanske var det bara en
illusion eller ett minne
som vaknade till liv

Inramningen av det
vackra framför mig
gör att jag ler

Solen står högt på den
blå himlen och värmer
åter mina kinder

Här känner jag mig stark,
gör inte det med så
många människor

Det är få som sett
mitt verkliga jag, få
som jag släppt in

Rädd för att bli sårad
igen och min mur
har stått kvar

Men några få har
lyckats riva muren
och stannat kvar

Trots min sjuka
humor, trots hur
jag ser ut och är

Tack för att ni finns

Står kvar en stund på
stranden och låter
minnena värma mig