Jag målar dig i färg, i rött i svart i vitt
En glöd så het som järnet i elden förde du med dig.
Men utan glöden så stelnar järnet och dess nya form tar vid.
Så tungt att gå och bära på min svarta souvenir.
Ner på jord ställer jag dig, invid slår jag mig ner.
Snart gömd under den vita snön faller du min vän i glömska.

Jag målar dig i färg, i gult i grönt i brunt.
Du lilla frö inunder jord kapabel att växa dig stor.
När snön blir till ger det fukt åt fröt som i marken gror.
Upp mot himlen strävar din knopp till grönskans melodi.
Så blommar vi en sommar dag då solen mot oss ler
Det bränner starkt, ej vatten nog att törsten släcka finns.
Skrumpnar tills vi vissnat bort, och inget finns där mer.