Tänk, jag minns inte namnet på blomman du stack i mitt hår den natten vi promenerade nere vid mälarens strand.
Med flit drog jag ut mer på varje steg, ju närmare vattnet vi kom.
Vågorna var vilda när de slog emot bränningarna och det gav mig en kuslig känsla av att jag rörde mig på farlig mark.
I vassen fann vi min fars gamla eka, min barndoms stolta sjörövarskepp.
En erövring större än drömmarens skatter vi fann där i sanden kring ekans för.
Och med den tidiga morgonsolen skymtandes mellan tallarna vadade vi ut i vattnet.
fastän vattnet var kallt så fanns där en värme, handen om din nacke jag hade mitt allt.