Jag ser ej det havet som brinner
För allting omkring är så still.
Och vet du att saven som rinner,
Alls inget eget den vill.
livlöst så tickar en klocka
tid skyndar framåt mot vad?
Vit av porslin som en docka
jag ler utan nånsin va glad.
Livet i sig inte räcker
känslorna inte de väcker.

Jag att känner att klockan den tickar
Men orkar ej att mig bry
Håglöst ser tiden som flickar
förbli och som ständigt är ny
Men nyhet är inget som tänder
Upp elden så livet tar fart
Kanske blossar men ingenting händer
Försvinner jag inte vet vart
Försvinner och lämnar en skugga
En del av mitt inre fått tugga

Känner mig håglös och hålig
Kan jag fylla upp hålen med kitt?
Renovera nån som är dålig
Och göra så livet blir mitt?
Att hål artificiellt kunna fylla
Så jag blir och livet blir fyllt
Och på kletig massa jag skylla
Att trots allt blev ej livet förgyllt.
För det blir ej igen som det varit
Helhet med tiden har farit