Sitter på en sten med korslagda ben, tar lite tid att grubbla hur jag skall undvika snubbla på nästa bubbla.

Tanken är fri och jag kan inte låta bli känslan av frid denna vårtid.

Ena dagen snö nästa tö och sol, då känns det bra på min stenstol.

Siktar fram allt annat vore skam, letar ett mål som tål läggas i en vågskål och inte väga över utan hjälpa mig framöver.

Kliar på mitt ben där jag sitter på min sten och vinden känns så len, snart vad det lider kommer varmare tider med blommor och bin vad denna tid är fin.