sitter i här inne och nynnar för mörkret
underar om jag bearbetar allt på rätt sätt?
Mamma jag vet att du fortfarande älskar mej
och jag kan inte fortsätta förneka att jag saknar dej
men det du har gjort mot mej kan jag inte förlåta
det är du som varje natt får mig att gråta
ibland är allt bara så inburat
känns ibland som mitt hjärta är inmurat
att ignorera dej är så himla svårt
att bli sårad såhär är jävligt hårt
att bli utbytt mot spriten och friheten
känns fel för till sina barn är man i vanliga fall bunden.
Men jag har allt börjat acceptera att jag är annorlunda
Jag kommer altid hata dej för mitt hat som du grunda.