Pojken och fågeln

Ett 8 timmars ljudlöst drama
från de Afganska bergen
helt utan färg men med ett makalöst foto
Om den lille dövstumme gossens resa in i sig själv
och bort från sin förtvinande kolerasjuka styvmoder

Regissören Szilveszter Kovács är synnerligen i högform i detta banbrytande mästerverk

Ta bara scenen där den lilla fågeln lämnar pojkens små händer i ett smärtsamt och symboliskt kvi-kvi-kvi
liksom för att säga adjö till den sinnliga förödmjukelsens slingriga stigar

Ja då är det svårt att hålla tårarna tillbaka
En metafor som har så mycket smärtsam laddning att Jesus lidande på korset känns som rena njutningen

Eller det laddade stormovädret över det lidande eukalyptusträdet, filmat i en enda tagning på hela tjugo minuter. Genialt

När eftertexterna rullade på premiären i Bukarest var de stående ovationerna ett faktum i ett av de smalaste konstverk som en bioduk fått bevittna

Ja den gör sig faktiskt allra bäst i en helt tom biograf om jag ska vara ärlig


Fy fan en sån smörja

host host...mästerverk menade jag