Solens ljusvind når in, hit, till mig i mitt rum.
Jag sitter här som en klump av småpartiklar.

Ett plan drar förbi med ett plåtkallt muller.
Deodoranterna är slut, så badrocken luktar svett.

En vacker tavla med en naken dam och chockrosa himmel,
av Immanuell Domunge, står lutad på soffans ryggstöd.

Jag har kris i kassan, - är förtidspensionerad och
förstår inte hur jag skall klara mig, framgent!

Tar underbara tabletter, som gör mitt liv så
väldigt mycket bättre, än det eljest skulle vara.

Har vänt på dygnet i flera decennier...
Pigg på nätterna och dagarna är min coola Siésta.

I mina sinnen, en låga av rent vitt ljus.
Jag längtar mig bort i himmelska vidder.

Kvar, i hemmet är min andeboning av kött.
5 stora bokhyllor är fyllda med dagböcker.

Det är inte klookt vad tiden går!
Min son Snorre Petrus William skulle, nu,varit 40 år!