Landet, avlångt
som ett finger, ligger
intill andra fingrar.

Svettens bölja
slår mot bröstens
klippstränder.

Doftar hud,
fri från parfym,-
elastisk väv.

Dikten dansar
ur klänningen,
i strumplästen.

Jag log,
när jag dog
efter vissa liv.

Men Makten kom
och lindade både
kropp å leende, hårt.

Min kropp liknade
Pinnocio´s, mitt
leende blev en grimas.

Jag slet av mig lindorna.
Naken skrattar
jag nu åt den gamle Makt!