Du föll som en fjäder
lätt

och landade i en dröm
med sommarvinden i ditt segel
bredvid ett vinglas utan vin

En eldstad slocknade
någonstans långt långt bort
där i ett minne av guld
med en pensel
som hade färger
från din halvfärdiga tavla
som ett täcke
över ditt så hjälplösa
hjärta

Du hade blommor i ditt hår
när alla väderstrecken där i ditt land
gick hand i hand

Och ibland syntes din gestalt
omfamna
ett nytt himmelrike
där du i ensamhet
förblev
det
allra
vackraste

i ett sommarvindens
rättfärdigande