En hand av koppar
icke nådig vid pärlporten
pekar på den döde, dömer

En sommarbris
är nu en bitter vinterstorm
iskalla kinder mot marken
flaggan fastfrusen bland molnen

Ljuset dör bort i form av aska
tystnaden är påträngande
en invasion mot det inre

Inget är mer sant än hjärtats lovande viskningar
inget gör ondare än att finna det krossat bland glas