Håll tyst!


Gröna löv medans solen skiner in genom fönstret.

Så innan jag hinner reagera kalla skor när vågorna går höga och istapparna når äna ner till stranden.

Slirar och halkar mig fram samtidigt som svetten pärlar sig på ryggen och det är kolsvart ute.

Bländande klart genom tomma trädkronor mot tornet med korset under samma mörka natt och alla runt omkring mig ligger stilla på sina platser och hoppas att det som sagts är sant.

Fortfarande lika mörkt, kallt och bländande när jag vänder hem med kalla skor och istapparna fastbrända i mitt sinne.