Snåriga meningar,
en jätteskog av ord -
växer som sanningar
ur bördig språklig jord.

Mättnad av insikter
i det Fördolda känns,
som bringad av dikter,
nära avgrundens gräns.

Skulle ha gått under,
vandrat fritt i vinden,
ej haft fina stunder --
blott tårar på kinden.

Istället, ett Under
av ett positivt slag
sig skedde med dunder,
och ändrade min dag!

Mitt livs Kärlek dök upp,-
vintertid, Blackeberg.
Stolt som en vacker tupp,
fylld av tempo och färg!

Modigt, jag tog hans hand.
Och, vi började gå.--
Jag fick honom som man -
många lyckliga år!

Men nu är han borta.
Jag det ej förstår, -- har
jag kommit till korta
med allt som är -- och var?

Allt är ställt på sin spets!
Dock, må jag fortsätta
in i människors krets -
och göra det rätta.

Behärskning, tålamod
är bra dygder att ha!
Flit, hygien och tro-
lära sig slappna av.

Skulle ha varit död -
för länge, längesen
ifall jag ej fått stöd
av Bo, min käre vän!

Man kan säga att jag
lever på övertid.
En arbetsnarkoman-
som i sitt jobb får frid!

Man kan väl undra vad
som kommer bli mitt fall.
Men, - vem vet - kanske glad -
jag inte faller alls!

Skall Överlevnaden
förlängas i all tid--
-- lyckliga skrevanden, --
- så jag får ligga i!

Det är svårt att sia
om sånt man icke vet,
där jag i min stia
hoppas å ej gå bet!