Du finns där
någonstans
under ytan
av dagen.

Jag känner hur
din Ande
verkar
i Etern!

Minns din
fina blick
och rara
honungspussar.

Din kropps
aska har
blandats
med jord.

Men din ande,
det som är du,
måste
finnas, - ännu...

Så levande du
var; det går
inte å
sudda ut -

glädjen, ditt
Vara gav
din gamla
fästmö (jag)!

Jubel, om
vi får ses, igen!
Så MÅSTE det
bara ske!

Många sörjer
sina döda.
Man kan - vänta
på dem, med!

Man kan få
Respons, än.
genom Anden, -
- det tror jag!

Lille Bo,
ditt minne
värmer, än,
i mig!

Fågeln Silver
i Extas!
Han sjunger, -
- som en gud!

Är inte han
resultatet av
vår sista
Bebådelse?

Jag besökte dig
på S:t Görans
Hjärtintensiv.
Vi kysstes!

Så skapades
Silver, en helt
underbart
fin fågel.

Och, när jag hör
hans fagra stämma,
vet jag att du -
- är nära!