Tårar rinner utmed bygplasten.
Jag tror jag skjuter fanskapet!
Jag kräks!
Jag kvävs!
Låt mig få strypa henne.
Låt mina känslor omhulda hennes dödliga karma.
En spade - en fortsättning - ett nytt liv.
Livets maskerad förbryllar min mimik.
En peruk av hat.
En tyllkjol av krav.
Ett kraftig hugg -
ett huvud av...

...en kärlek så kvav,
ett hat så komplett.
Kanske jag älskar ändå!?
Dina sår,
ditt sneda diadem,
ett eldat hår -
fullt av apropå,
och ett leende så snett.

Jag älskar dig,
ditt djävla svin
- en blek spegelbild,
far förbi.