Grön.

Grön som en fjäril.
Grön som den grönaste himlen.
Grön som den grönaste solstråle när den når mig.
Grön som gräsmattan jag sitter på under den gröna solen.
Grön som dina ögon när du stirrar in i mig.

Eller är det svart?

Svart som den mörkaste delen utav den mörka horisonten.
Svart som den svartaste punkten i den svarta paraden.
Svart som den mörkaste delen av min hjärna,
av mitt hjärta,
av min person.
Svart som likgiltigheten i dina ögon.

Det är dig jag ser när allting är svart.

Det är dig jag aldrig kan fly från,
Det är du som syns i mitt inre.

Du som en grön fjäril,
fångar min blick när du flyger iväg.
Du som en grön sol,
vars strålar bländar mig så fort jag försöker se.

Du som håller någon annans hand.

Du som sluter dina svarta läppar kring någon annans hals.

Du som alltid går iväg med fel kille,
med någon annan.

Du tar fram det gröna i mig.
Du tar fram det svarta i mig.

Som en grön fjäril som flyger iväg.

Bara grön.