En veckad lampskärms damm bygger bo
då en whiskey faller på sin plats.
Ett par fingrar trevar i sitt lås
till morgondagens lykta dörr.
En hel hand fyller hans lever
och han tar det han ger, utan lån.
Mitt hjärta är uthyrt varje natt
till de som utnyttjar leverbrödet.
För doften av hennes lår ekar
när jag dränker henne i överflödet.
Jag undrar, undrar vart jag skall gå
- i gårdagens blodiga spår?

Du försöker för mycket min bror,
du är en enkel resa för min själ.
När du ser min dörr tag av din roll,
tag av din hud och protestera -
för att etablera din systers väl.
En vilja att manifestera,
ett hopp att samla på hög.
Ett hotellrum utan gardiner,
släpper in prästens trovärdighet.
Du tänker på mig och jag på dig,
Vi möts i hallen med strumpor på -
jag ser din kropp, och du ser mig...