Fatal dikt som hyllar kampen, friheten och livet, med en antik prägel i andra delen. Kände för att skriva något lite annorlunda tema mot vad man brukar läsa och skriva om. Lite fornordisk/romersk - mentalitet som jag försökt fånga.
Fri fot
Fri fot
dragen ur strid
eviga flykt
var finna ro
utan hem
kampen ger hopp
kvalen skingras
ingen rädsla
följer den
endast fri först
efter slaget
annars aldrig
finna ro
flykt ger frihet
trälen tänker
stadd på flykt
aldrig fri
det du haft
finns ej mera
sårad stolthet
är ditt pris
varken fiende
eller vänner
väntar den längs
flyktens väg
ensamt öde
fri fot vandrar
utan faror
tom på själ
söka friden
nya landet
en fot på flykt
grumlad tro
flykt från striden
ger ej frihet
ändlös kamp blir
hjärtats slag
fly från plikten
vad är priset
stundom lockar
krigets öd
död och liv
gudar avgör
kamp för frihet
arvets lott
tag upp kampen
eller mista
födselns rätt
arvets land
landlös irra
aldrig finna
slåss för det som
är dig kärt
moderjorden
tagen från dig
bittra vindar
är ditt hem
sakta sipprar
harm i blodet
färgar ådran
hämndfullt röd
kränkt och harmsen
skrid till handling
vadän må ske
hjärtats nöd
tag det åter
som bestulits
vrid tillbaka
tidens varv
bryt dig loss från
flyktens bojor
lägg ner oket
från din hals
om så stupa
eller segra
blott en minut
fri från harm
nu drar ilskan
genom benen
bestämda steg
framåt, fram!
åska bryter
fram ur kvalen
Mars slår an sin
tordönsklang
elden rasar
ur vårdkasar
skickar bud om
krig och brand
slag på trummor
hornens stötar
mannakraft som
drar åstad
natten före
tråd utväljes
Atropos sax
slipas vass
dimman dväljer
snarkning bryter
Hypnos tysta
kalla grepp
morgonrodnad
färgar fälten
blodröd sol gör
åter dag
fåglar skådas
järtecken tyds
vilkas trådar
har utvalts
bistra miner
stålet glimmar
hästars fradga
furstars tal
järnet svingas
förirrad pil
syns mot himlen
en skytts kval
stiltje råder
stormens öga
morska blickar
flank mot flank
trumpeters klang
bryter tystnad
hovars dunder
markens skalv
rädslan törs ej
styra mera
tid för tanken
går i sank
krigets dygder
beslutsamhet,
styrka, trohet,
tapperhet
Ares sång hörs
över fälten
manar alla
bliven kvar
järnet färgar
grässtrån röda
ur en hals hörs
Orcus sång
Hermes guldstav
fångar alla
ingen undgår
nornors tång
förs i horder
Pluto väntar
tar dem över
floden Styx
striden rasar
kämpar fasar
flyktens skamsna
nederlag
hellre möta
Dis i morgon
evig landsflykt
finns ej mer
frihet är att
aldrig kuvas
dö och leva
denna dag
kamp till slutet
ingen rädsla
dö och leva
blott en dag
lyckan dväljs där
modet svallar
dö och leva
blott idag