Jag har ofta undrat över hur en B-skådespelare som Bruce Willis kunnat vara med i så många fina filmer. Det är alltid lika intressant att se vilka filmer han skall lyckas prata ihjäl med sin fantastiska charm. Påminner om Eddie Murphy...
Jag har aldrig slagit...
...sönder möblerna i ett hotellrum och kastat ut bitarna genom fönstret efteråt. Gått till portieren och bett om ett nytt rum att sova i och kanske slå sönder i småbitar morgonen därpå. Jag visste väl att det var något fel på mig. Jag har jämt fått höra av olika människor att det är något fel på mig. Skönt att få veta vad det var för sorts fel. Skönt att få den undringen ur världen. Så vad är då nästa grej att göra? Att boka ett rum på något ruffigt hotell i huvudstaden? Inte för ruffigt förstås för då tänker de bara att det var så dags att byta upp sig möbelmässigt och ändå ta betalt för skiten på min räkning. Fast det är klart, varför betala räkningen om man kan smita från den? Jag har ju ändå smitit från en del i mitt liv redan. Krogräkningar, gamla ex och en del andra saker. Om de klagar på mig under min vistelse där kanske jag river hotellet. De tänker ju ändå köpa nya möbler, bara för att jag råkar få lust att riva rummet jag hyrt för natten. Om jag nu alls gör det. Jag kanske paxar en resa med färjan över till Finland istället. Så kan jag riva det rummet istället och klagar de för mycket på det så finns det så mycket annat ombord att ha sönder. Det kunde bli en kul resa. Man kan ju betala för enkel resa och så ha sönder rummet precis före frukost och så gå av båten utan att återvända för resan tillbaka till Sverige. Sedan är det ju bara att ta flyget tillbaka och om de börjar bråka med mig på flyget så behöver jag ju bara (där tog bläcket slut)
Mina allra sämsta av hälsningar
(vänligen oläslig namnteckning)