När jag var liten gjorde jag näckrosor av clementiner. När jag var liten kunde jag byta kanal när jag mardrömde. Innan jag somnade gnuggade jag fram stjärnhimlen för att sen försvinna in i den.

Nu anser jag fjärilar vara ett äckligt släkte. Efter att ha sett dessa insekter på nära håll har jag insett det. På samma sätt har jag hjärtat i halsen när jag springer och ödlors hastiga rörelser i magen när något oförutsett händer, när flygplan lyfter reptiler. I döda vinkeln målar du bara ett av ögonbrynen.

När jag var liten brydde jag mig inte om fallfrukten. När jag var liten satt jag alltid utanför lärarrummet. Innan jag ångrade mig: bytt är bytt kommer aldrig igen. Men vem är det som bestämmer över bokmärken? Den som springer först eller den som skriker? Den som bjuder hem hela klassen till sodastreamen?

Men vem är det som bestämmer över fjärilen? Och superhjälten lyfter hela klassen och flygplan med sina bara händer. Den som bjuder hem hela klassen skriker för att sen försvinna in i sodastreamen.